Resiliens

“Uppenbarelsen är ett ögonblick, där något heligt står på spel”

Det finns ett begrepp, som jag stötte på, när jag arbetade på sjukhuset, utan att riktigt kunna greppa vad det stod för. Och det är begreppet resiliens. Personalen på avdelningen kunde säga på ronden att patienten uppvisade god resiliens. Nu har jag mött det i fler sammanhang, också mycket större.

Som något nödvändigt för vårt liv på jorden, för vår gemensamma framtid. Resiliens beskrivs som förmågan att framgångsrikt anpassa sig till svåra och utmanande erfarenheter, att kunna återhämta sig, men kanske främst att också kunna hitta en väg framåt, förmågan att kunna utvecklas med förändring, att kunna ställa om och se nya möjligheter, att kunna skifta över och se något nytt, kanske ännu viktigare, att gå stärkt ur krisen. I forskning om vår framtid här på jorden är detta ett centralt begrepp, som en ram för arbetet. En övertygelse om att det finns en väg. Men det kräver en förändring. Markus evangelium är det är äldsta evangeliet och det är skrivet några decennier efter Jesu bortgång. Hos Markus finns inga födelse- och barndomsberättelser. Han inleder direkt med Jesu offentliga framträdande. Och det första Markus låter honom säga är det som sammanfattar Jesu passion och drivkraft: “Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet”. “Omvänd er!” Omvändelse i det bibliska sammanhanget handlar inte om skuldkänslor och förkrosselse, utan om beslutsamhet. Ordets grekiska rötter har att göra med att “gå bortom det sinnelag du har”. I Nya Testamentet innebär omvändelse att följa Jesu väg och den vägen är dödens och uppståndelsens väg, det är den vägen som leder hem, hem till Gud. Och det är så svårt att förstå. För oss, men lärjungarna har också svårt att förstå det och Jesus kämpar genom hela Markus evangelium med att försöka förklara. Och han är skarp och kompromisslös. Petrus försöker förhindra att Jesus går upp till Jerusalem för att det är för farligt, men Jesus tillrättavisar honom mycket skarpt och säger att han måste följa Guds passion för kärlek, barmhärtighet och rättvisa vad det än kostar. Och så detta igen: “Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det.” Att mista sitt liv. Vad betyder det? Omvändelse, att kunna gå bortom det sinnelag jag har. Som resiliens, att våga förändras och växa med det, se något nytt. Se andra, se vårt gemensamma liv. Våga se att jag är sammanvävd med och beroende av allt levande. Att inte alltid sätta mig själv i centrum. Utan kärleken, barmhärtigheten, medkänslan, ansvarstagandet. Det som är Guds rike. Här på jorden. En förankring i något annat, något djupare, något större.Men hit kan jag inte komma själv. Dessa erfarenheter dras vi in i, det är något vi är med om i det som händer oss. Så mycket heligt står på spel i vår tid. Vi längtar efter uppenbarelsens ögonblick. Som fördjupar vår tro, som kan hjälpa oss att se bortom oss själva och värdera på nya sätt och välja väg. Ge oss nya visioner. För allas skull.