“It is as if the doors to the most secret or holy room have been opened and a new reality has appeared ( horrifying but fascinating ), a reality that no one but the tormented person is able to grasp”
Under mina sista år som sjukhuspräst stötte jag på ny forskning om omhändertagandet av människor som varit med om stora katastrofer. Forskarna Arne Rehnsfeldt och Maria Arman skriver om hur det mest verksamma verkar vara att lägga, vad de kallar, “ett existentiellt förband”.
Medkänsla, medlidande, omsorg utan avsikt och mål, delande av mänsklig utsatthet verkar vara det mest läkande. Det tar lång tid, men i gemenskapen förändras både den som berättar om sin erfarenhet och den som lyssnar. Det mest fasansfulla har oåterkallerligen hänt. Själva händelsen har inneburit att den drabbade ställts naken inför våra grundvillkor: livet, döden, ensamheten, meningslösheten. Men i berättandet kan livets motsatser hållas samman utan att förminskas och nya helhetsbilder och insikter om livet så småningom växa. En posttraumatisk växt. “Det är som om dörrarna till det allra hemligaste eller heligaste rummet har öppnats och en ny verklighet har visat sig ( skrämmande men fascinerande), en verklighet som ingen förutom den drabbade personen har möjlighet att uppfatta” En beskrivning så närliggande evangeliernas berättelser om den fördjupning och växt, som lärjungarnas sorgeprocess innebar. Kan också dessa erfarenheter från så olika tider belysa och belysas genom varandra?
“Gud, vilken love story!” så slöd rubriken på en bokrecension i Kyrkans Tidning. Recensenten hade läst författaren Anita Goldmans bok om kvinnliga mystiker: “Guds älskarinnor, Om hängivna kvinnor i en livrädd värld”…
Läs hela →En tid efter Rysslands angrepp på Ukraina 2022 läste jag en bok skriven av en kvinna, som har växt upp i Ukraina, men lämnat landet som 15-åring tillsammans med sin mamma. Hon heter Victoria Belim. Hon bor nu i Bryssel och är journalist…
Läs hela →Kvinnorna fanns vid graven. Deras roll är självklar i uppståndelsetexterna. Skillnaden mot förut är att Jesus inte är där. Det de möter är tomhet och en röst, en insikt, som säger att de skall gå tillbaka till vardagen. Det är där mötet kommer att finnas. Vilken kraft det fanns i tomheten. Så omvandlande, så skapande den blev…
Läs hela →